Fjällvandring med barn

På semestern ville vi såklart fjällvandra. Så det var ett av målen oavsett vart vi skulle hamna. Nu blev det Marsliden som utgångspunkt. Förra året var vi till Gitsfjället och Lill-Månkes stuga. Det som har hänt från förra året är att Ruben blivit ett år äldre några fler kilon och en ännu starkare vilja.

Fjällvandring med en 3 åring

Eftersom vi i år valde att hyra stuga så kände vi för dagstur. Än om suget efter att få sova på fjället blir stort när vi är där uppe. Fördelen för oss med en dagstur är att packningen blir mycket lättare. För som sagt nu när Ruben är större vill han gå längre bitar men hans ben blir trötta och vill buren. Så då kändes det smidigare i år att hoppa över tältningen på fjället och göra det nästa år. För nästa år tror jag att Ruben kommer att orka gå ännu längre och kunna bära sin lilla ryggsäck själv. På korta turer hemma brukar Ruben få packa sin ryggsäck med det han vill oftast några leksaker. Det tycker han är roligt och det på sätt blir han också delaktig. För mig är det viktigt att han får vara med och bestämma det han kan utifrån hans ålder.

Släppa loss

De bästa tipset jag kan ge när en vandrar med barn är att släppa ambitioner som en själv har. Jag skulle gärna gå långt och högt men med barn är det sällan lätt i alla fall inte med småbarn. Så för oss har det blivit de roligaste vandringarna när vi släppt målet och fokuserat på just nu. Det låter som en klyscha men lyckan är inte målet, lyckan är resan dit. Har det blivit för mycket fokus på målet då har det ofta blivit bråkigt i familjen.

Hålla motivationen

Vi brukar kunna leka inte nudda mark och bara gå på stenar för att motivera benen att ta sig framåt. Ibland pratar vi om vad vi kan komma att se längre fram. Bestämma när vi ska äta. Russin är en bra energikick.

Så ibland när de små benen är för trötta då bär vi Ruben. Ruben har blivit buren på mage och rygg sedan han var bebis så han tycker ofta det är skönt att sitta på ryggen och spana. Han ber om att få komma upp när benen är trötta. Idag är det såklart varmt och mycket tyngre att bära honom men fortfarande så mysigt.

Så hur gick det för oss?

Vi kunde påbörja vår fjällvandring direkt utanför stugan och tog oss upp på kalfjället. Här var det en relativt lätt vandring för stora ben men det var rätt stening och det är så kul att hoppa mellan stenarna så att orken tog slut för Ruben. Så han fick efter ett tag hoppa upp på min rygg. Vi kunde då gå utan att stanna mer än för att njuta av vyerna. Efter en stund behövde vi stanna för att laga lunch. Ja vi hade den turen att strax innan vi åkte till fjällen hade de släppt på eldningsförbudet på Vilhelminafjället. Vi hittade ett perfekt ställe för lunch bredvid en fjällbäck och stora stenblock. Så Ruben kunde fortsätta sin lek. Ruben är fysiskt stark och behöver få utlopp för sin energi. Många gånger får han sina föräldrar att sätta i halsgropen.

Efter lunch fortsatte vi vandringen och vi hamnade att plocka hjortron och spana en fågel som heter Ljungpiparen. Eric och Ruben spanade länge och leta efter fåglarna men de var svåra att upptäcka. Jag och Ruben plockade hjortron. Sen avslutade vi hela vandringen med att dricka kaffe och te innan vi gick vägen tillbaka till stugan.