Naltafri

I helgen har vi haft besök av en vän till mig från Norr. Det har varit precis det jag behöver efter mycket jobb och lite sömn. Vi har ätit, skrattat och bara tagit det lugnt. På Lördag eftermiddag åkte vi ut till Tyresta Nationalpark och gick barnvagnslingan. Nu var det ett bra tag sedan vi var där.

Ruben tog med sig sin springcykel. Eftersom det är så bra väg runt barnvagnsslingan så är det inte heller några problem att ta sig runt med en springcykel. Dock är det förbud att cykla där med stora cyklar. 

Ruben har länge varit intresserad av cyklar men har inte varit tillräckligt lång. Nu är han 2,5 år och lär sig att hålla balansen och glida fram. Det är så imponerande att se hur fort utvecklingen på ett barn går.

Det blev spontandans på en stubbe vid bäverdammen. Även detta en fantastisk övning för balansen. 

Bäverdammen, vi såg inte till bävern. Visste ni att bävern är Ångermanlands landskapsdjur? Visste ni också att när bävern gnager på ett större träd som de inte gnager genom helt väntar de på att nästa storm ska blåsa omkull det. De är inte heller ute efter hela trädet utan de mindre grenarna där i kronan.

Anka som kommer förbi och sa hej!

I Tyresta by finns det lite djur att titta på får, höns, hästar och ankor. Här har de också Café och lanthandel. Nu var allt stängt då vi var lite sent ute. För på dagen regnade det massor och var svårt att ta tänka sig att det skulle bli en sådan fin kväll som det faktiskt blev.

Tyresta by nås med buss från Gullmarsplan 807 eller 809 till Svartbäcken och då är det 2 km att gå till byn. Sen går 807 eller 834 ca en gång i timmen ända fram till byn. Kommer ni med bil finns det en stor parkering.

Har ni inte besökt Tyresta är det hög tid nu

Efter att jobbat natt i två veckor så är jag äntligen ledig 2 dagar. Jag fick det jag önskade mig, en dag i skogen med familjen. Vi åkte till Paradiset som ligger i Huddinges kommun och det är tredje gången vi är här.  Så det visar på att vi tycker om att åka hit. Det är ett välordnat naturreservat som har underhållna rastplaster med ved, uppmärkta leder och vacker natur. 

Vi parkerade vid raststugan som har öppet på söndagar och då finns en brasa tänd och ibland våfflor. Hit kan du också åka buss, finns två busslinjer som passerar 709 och 865. Busshållplatserna ligger inte i direkt anslutning till reservatet så det blir lite extra vandring.
Vid raststugan finns också karta, vattenbrunn, torrdass, eldstad och flera rastplatser att sitta på. Information om Paradiset finns på deras hemsida. 

Runt i reservatet finns det ett torp att hyra. Det finns en koja med kamin som det gäller först till kvarn att övernatta i.

Vi valde även denna gång att gå sameslingan som är på 5 kilometer och som det tyder på en rundslinga. Sameslingan passerar förbi två sjöar, Trehörningen och Långsjön. Tre etapper av Sörmlandsleden knyter an till Paradiset, se karta.

Terrängen är mestadels lätt att ta sig fram i. Vi tog till vänster vid raststugan och vandrade upp till vindskyddet vid Trehörningen. Ruben kunde utan problem gå själv. 

Vi träffade på flera trevliga vandrare ute i skogen denna dag. Vi alla trotsade de tunga mörka molnen med regn. Vi hade tur för värsta skuren kom när vi satt i vindskyddet.

Vi improviserade en regnjacka jag och Ruben då vi inte orkade ta på våra. Funkade för lite skvitter iaf. Hade nog inte hållit för några större skurar. 

En olycka händer så lätt… Som jag skrev tidigare är stora delar av leden lätt gången terräng men vissa delar är fulla av rötter och hällar. Med regn blir det halt och med lite otur så är olyckan framme. Tur att jag tog med första hjälpen med mig. Hade först tänkt att lämna den hemma, då vi ändå bara skulle ut en kort tur. Fast det är inte längden på turen som avgör när olyckan är framme… Det gick bra, men lite plåster behövdes. Det påminde mig om att jag ska göra ett blogginlägg om mitt första hjälpen, en läsare har önskat sig det av mig. 

Vi hittade massa mogna och goda blåbär. Skogensskafferi är underbart! Det är en härlig aktivitet för ett barn att roa sig med i skogen. 

Eller att rida häst på en pinne. Jag tror att skogen är bra för både vårt och barns fantasi. I skogen har jag och Eric våra bästa samtal där vi pratar om allt möjligt. Denna gång pratade vi om föräldraskap och vikten att investera tid i sina barn, ge dem självständighet och trygghet. 

God tur på er! 

Tänkte ge lite tips om att få vara ute i naturen i Stockholm. Stockholm är en vacker stad som med en befolkning på ca 2,3 miljoner i Storstockholm. Med Storstockholm inräknas fler kommuner än bara Stockholms kommun. Vilket är härligt att det finns så många möjligheter för så många människor att vara nära och ta del av naturen. 

Detta inlägg kommer att handla om Judarskogen, som är ett naturreservat som ligger i Bromma. Namnet kommer från sjön som ligger mitt i reservatet, namnet judar kommer troligen från ordet ljuda. 1995 blev det ett reservat och även Stockholms första. Syftet med reservatet är bland annat att skydda de De Geer-moräner som finns där.

Det har även två groddammar var ena har det planerats in den större vattensalamandern. 

Judarskogen kommer du enkelt med tunnelbanans gröna linje, antigen Åkeshov eller Ängby. Det går att gå med barn vagn runt sjön men det är vissa områden som är lite tuffare att ta sig fram. Finns bra med informationsskyltar vid ingång till och i reservatet. 

Vi hade med oss lunch och stannade på en gräsplätt där vi tänkte barnen kunde leka men det var väldigt mycket mygg. Trots mygg och lite regn hade vi en jättefin dag och barnen kunde springa en hel del själva. Vissa parti är det klippor och kanske inte lämpar sig för 2-åringar.

Ta gärna en tur till Judarskogen, det tar ca 1 timme att ta sig runt utan barn Det finns eldstäder men ta med egen ved.

I början av semestern beslutade vi oss för att gå en tur i nationalparken Skuleskogen ( Vår tredje nationalpark i år) som är belägen i världsarvet Höga kusten. Born and raised i Höga kusten men åren har hunnit gå och det var länge sedan jag vandrade här. Nu var det dags att visa min familj.

Den senaste istiden har det skett en landhöjning på ca 300 meter och gett landskapets sitt utseende. Geografiskt ligger Höga kusten i Ångermanland och sträcker sig mellan Härnösand och Örnsköldsvik.

Vi åkte entré syd där det är 3 km att ta sig till själva skrevan. Vi valde denna entré för vi var lite sent ute på dagen och vi har en 2,5 åring med oss. Just denna dagen var det växlande molnighet och sol. Vi åkte mitt veckan och tänkte oss vara ganska ensamma på leden men det var vi verkligen inte. Framme på den lilla grusvägen upp till parkeringen hamnade vi bakom två turistbussar från Tyskland och Italien visade det sig. De stannande och släppte av folk och tog sig en rökpaus men släppte först inte förbi oss framtill parkeringen som var full!!… 

Leden är fint anordnad med spångar på stora delar och mycket lätt att gå. Dock så hann vi snabbt i kapp och om Tyskarna och Italienarna som verkade bara gå till spångens slut och därför missa både skrevan och Slåtterbergen med dess utsikt. Hit nedan kom de iaf. ett fint litet vattenfall.

Vi gick som sagt vidare och gick upp på berget där vi åt vår medhavda lunch. Vi åt pastasallad som uppskattades av alla familjemedlemmar.

På berget var det otroligt blåsigt och svårt att få på sig vindkläderna, dock väldigt vackert med röd nordingrågranit.

Vi kom framtill skrevan och den är mäktig att titta på och den har en myt om sig att Ronja blivit inspelad här men det är mest en myt. Nog för att den påminner om djävulsgapet. Skrevan ska va ca 2oo meter lång, 7 meter bred och 30 meter djup.

Då passerade vi även denna ”hanging rock” som en går under.

Kommer givetvis att gå mer av Höga kusten leden genom åren och ge er fler matnyttiga tips!