Naltafri

I måndags hämtade vi upp min mamma för att åka till Västerbotten och Åsele och besöka ställen som mamma har vuxit upp på och även min mormor. Mormor skulle ha blivit 98 år i år om hon levt så det är en helt annan tid hon levde i. En tid där självklarheter som el och vatten inte fanns. Idag är vi helt beroende av detta för att leva vårt dagliga liv. Ibland kan det vara skönt att bara vara tacksam för allt vi har idag.

Inlandet är så vackert med alla sina bäckar, åar, älvar, tjärnar och sjöar. Runt Åsele finns det mycket stenblock vid Östernoret där vi hyrde deras bygdegård. På kvällen tog vi oss ca 2 km från bygdegården till en strand där det även finns vandringsled, sagostig & en äventyrsbana för små. En förening i byn som ordnar och underhåller området vid Vitterhuset. Vitterhuset ligger under ett enormt stenblock. Här anordnas lite olika föreställningar och han som välkomnade oss till bygdegården har gift sig där.
Äventyrsbanan passar från 3 år men inte alls alla moment. Äventyrsbanan används på eget ansvar.
Uppe på berget har de byggt ett utkikstorn men den behöver nog få lite kärlek. Jag och Ruben klättrade upp men jag blev rädd att den skulle gå sönder så vi gick ner igen.

Men utsikten var det inget fel på.

Jag rekommenderar er att åka till Östernoret och bada, vandra & upplev. Det är otroligt vackert vid viken som går in från Ångermanälven.

Idag vandrade vi tillsammans med friluftsföräldrar i Örnsköldsvik till Vikbottsberget. Vi mötes upp vid Gullviks havsbadsparkering och följde de orangea/blå markeringarna som efter ett tag blir bara blå men den blå stigen är markerad att gå rakt fram, så den stig som svänger som ska vara orange enligt kartan är blå. Lite förvirrande men en bra markerad stig. Karta finns även vid parkeringen där det går att nå Ögeltjärnberget och Bergtjärnsberget. Den är stig som nu går en rundslinga vilket jag älskar. Så skönt att hela vägen alltid är ny.

Utsikten här uppe är otroligt vacker och det är vackert att kunna se utöver inlandet också, vilket en inte ser ifrån Ögeltjärnsberget som jag övernattade på i vintras, länk.

När vi började vår vandring var vi medveten om att det var ett åskväder på gång söder om Övik men när vi gick upp hörde vi hur det mullrade och uppe på berget såg vi blixtrar. Så vi kände att det var kanske en dum idé att vara på ett berg när det åskar…

Så vi tog oss ner och vid havsbadet var det strålande sol så där njöt vi av vår mat och det blev bad för de allra flesta. Jag älskar att bada så detta var så njutbart att få bada efter en har svettats.

Den här turen gav mig också hopp om det mer hållbart liv i Övik med människor att hitta på saker med. Kände mig mycket glad över själva vandringen och samtalen under och efter. Så är jag glad att Josefin från Friluftsföräldrar kontaktade mig.

I Måndags fyllde vi upp kamelbaken och begav oss ut på vandring på Arnäsleden etapp 2 som går från Klingre till Lidböle fäbodar. Vi gick inte hela etappen utan hoppade på den via en skogsbilväg och vi hoppade av vid Långåkersjön.

Etappen är har behov av underhåll på flera sträckor. Det är spångar som är trasiga och flera som kräver underhåll samt skulle det behöva röjas lite sly vissa sträckor. Läser en på Hembygdsgården i Arnäsvalls hemsida så har de besiktat sträckan nyligen också sett samma behov.

Det är en lätt vandring där en passerar två tjärnar som har livliga fiskar i, bevittnade flera hoppande fiskar.

Finns vindskydd vid Rötjärn där även finns en spång ut till vattnet.

Den här vandringen hade vi med oss vår vän Therese och det var riktigt kul att få ha med en vän. Ruben har verkligen fastnat för Therese och tycker om att umgås med henne. Tänker att det är viktigt med andra vuxna i hans liv.

Hela vandringen avslutades här vid Långåkersjön där det finns en rastplats som det går att grilla bredvid. Det otroligt vackert vid sjön och solen värmer gott. Här kan en nog bada och nästa gång så ska jag nog göra det.
Som sagt det är en lätt vandring med en massa mygg så glöm inte myggmedel som vi gjorde. Vi stötte även på jordgetingar som Eric fick två stick av. Tack och lov för att han inte är allergisk.
Kul att upptäcka nya ställen på sin hemort.

I onsdags tog vi på oss en ryggsäck och tog oss ut längs höga kustenleden med avstickare till Balestjärn och Balesudden. Det är rätt krävande vandring ifrån Sandlågan där vi parkerade. Det är upp och ned rötter och stenar. Dock så bar vi på Ruben stora delar av sträckan för de små benen blev trötta. Det är som att ha en viktryggsäck med värme kring sig. Det är otroligt mysigt att fortfarande få bära sitt barn men det är varmt.

Balestjärn är känd för sitt klara vatten, och det är sant. Helt underbar tjärn. När en går längs med strandkanten och en ser fiskarna simma i vattnet är en häftig upplevelse. Vi passade på att bada i tjärnen som även påstås vara bottenlös men det dementerades av en som bor i området. Den är bara väldigt djup.

Vill en bada i havet så finns många fina ställen. Exempelvis vid Bodviken, här finns också utedass och övernattningsstuga med flera bäddar, står öppen för allmänheten.

Vi tänkte att vi fortsätter på avstickaren ut på Balesudden och det har varit en skogsbrand där. Dock hade vi en tid i stan att passa och så var det fotbollsmatch… Så det blev snabba steg hemåt men vi hann njuta av utsikten också.