Vissa saker måste få ta tid, vissa saker kan ta ett helt liv. Som känslan att tappa bort sig och sedan hitta tillbaka. Sen stå på samma ställe jag gjorde innan. Fast på ett helt annat sätt nu.
Efter ett tag i Stockholm så kände jag saknad efter mitt norrland och lugnet som inte går att få i en storstad. Stockholm har så mycket bra saker att jag saknar det varje dag. Jag saknar människor, jag saknar alla knepiga och roliga människor. Jag älskar friheten till att bara få vara den en är. Lite som det är att befinna sig i naturen. Dock är det bra mycket mer stressigt att vara bland alla stressade människor… Vill bara påpeka att det var inte i misär jag levde där men efter några år blev jag klar.
Nu har vi flyttat mitt inne i stan i Örnsköldsvik. Det är en liten stad och vi tyckte i början att det var lugnet själv. När jag växte upp hade det smeknamnet Dövik. Ja tänka sig att det var det jag ville ha i slutändan. Efter ett drygt ett halvår här i stan längtar jag ännu mer till landet. Jag vill bo på landet. Min pappa har en stuga vid havet som vi ofta åker till och njuter av nästa nivå av lugn.
Tidigare i mitt liv har skyndat mig in i förändring och processer just nu har jag accepterat att detta måste få ta lite tid. Lite tid innan vi hittar rätt. Vägen dit kommer inte att vara rak eller nedför. Så länge jag är sann med den jag är så kommer jag att hitta rätt och njuta på vägen dit. För varje insikt jag får desto säkrare blir jag på drömmen. Drömmen som kommer att bli sann.
Stegen till att leva ett mer långsamt liv är iaf flera och inte alltid självklara.
