Att åka till fjällen, bo i stuga, åka skidor och samtala. Jag har haft en veckas semester och nu vill jag dela med mig lite av resan till er. Vi åkte till Storhogna som ligger när Vemdalsskalet och Klövsjö, det tillhör samma anläggning.
Fjällen ligger mig varmt om hjärtat men som den ensamvarg jag är så kan jag uppleva skidorter som stressande. Det är inte alltid jag kan känna mig avkopplad och harmonisk i miljöer där det är fullt med människor och aktiviteter. Så detta fjäll i i Storhogna/Vemdalen/Klövsjö under lågsäsong är rätt okej för mig 😉 Vi bodde mitt i backen och det är ju ett otroligt lyx att kunna ta på sig skidorna och åka direkt ut i backen.
Så varför ger jag mig ut på såna här grejer då? Jo för familjen. Vi har alltid kul tillsammans än om vi kan vara arga, frustrerande och fulla av bus. Huvudsaken för oss är att vi är tillsammans och i detta liv utmanar oss på olika sätt. Så för mig är detta en utmaning. Att åka skidor, att åka till en skidort, att åka nedför branta backar även om jag är rädd.
Ifjol så började Ruben att åka och han är inte rädd som sin mamma är… Utan har vågat sig på det mesta och lär sig så där snabbt som barn gör. Det som var skillnad i år var att han tyckte inte om för branta backar. Det är som att hans värld har blivit lite större och han förstår fler saker. Det är väl så att växa upp.
Stugan ni ser i backgrunden det var där vi bodde och här ser jag ut som en skidåkare va? Kanske jag lurade någon…
Vi åkte tillsammans med en annan familj och det blev sena kvällar och tidiga morgnar. Men samtalen är det som jag tycker om, det där att höra andras perspektiv och försöka förstå andra.
Sedan kan Ruben bli överstimulerad när det är sängdags när vi är iväg på såna här saker. Vi försöker träna på att ta det lugnt och vila men det är svårt när allt är så kul. Så det blev en biltur för oss en av kvällarna för att lugna Ruben och jaga månen brukar fungera. Då fick vi också se en fin solnedgång.