Vet inte hur mycket ni vet om min bakgrund. Men när jag var liten hade vi en liten bondgård med kor, höns, en gås och ibland fanns det grisar och någon get. Utan att min mamma visste om det var hon också en månskensbonde. Ja, jag visste inte om det förens min kompis berättade det för mig. Så här är jag en månskensbonde med åtta år i storstaden innan jag förstod att det var här jag skulle vara. Tillbaka i Norrland. Så vad är en månskensbonde, det är en person som jobbar på ett lönearbete och sköter en gård övriga tiden på dygnet. Precis som jag, arbetar 100% och har får, hund, katt och höns än så länge.
Fast att vara jag är inte heller en fast punkt. Och det är väl ingen av oss för vi förändras utifrån den miljö vi befinner oss i. Vilka vi umgås med. Vad vi drömmer om och vilka nya mål vi sätter upp för oss själva. För hur skulle vi annars utvecklas? Mina tankar den senaste tiden har formats runt är det här verkligen bra? Vad är det vi håller på med? Ja, tankar som andra tänkt långt före mig men in i min kärna känner jag att sitta still nästan en hel dag utan att smutsa ner mig i jord och känna lukten av mina djur är inte rätt. Vi hinner inte med i vårt eget samhälle. Vi har fångat oss själva i en fejkad värld av alla möjliga vädringar eller icke värderingar för att hålla oss motiverade. Så vad vill jag ha sagt. Jo att vara jag är just nu att hitta min väg. Just nu är det att vara månskensbonde och försöka göra vården säkrare genom att använda all kunskap jag tagit till mig sedan jag började lönearbeta.
Så vad jag då jag? Jo jag är lite mer än bara det bilderna visar. Jag har så många fler nyanser. Men en sak har jag lärt mig i sommar att säga högt om mig själv, Jag är stolt över det jag kan och det jag vågar göra. Jag vågar ta hand om mina djur ensam och fixa hage. Jag vågar ta motorsågen och fälla träd. Jag vågar sova själv under himmeln. Jag är bra. Så kanske nu kan jag gå vidare och göra fler saker jag inte vågat. Kanske jag vågar satsa på fler saker, kanske ni följer mig? Kanske ni hjälper mig på vägen? Kanske är det nu vi lär oss tillsammans?
Att vara jag är som för dig så mycket mer än några ord mot en vit bakgrund. Det är allt det där vita innehåller alla färger och alla möjligheter. Och med möjligheterna ska så kommer tacksamheten att jag ens kan sitta här och känna, tänka istället för att kämpa för mitt liv. Så ja, vara jag är mer än så. Jag är stolt och jag har turen att sitta här och skriva. Jag har turen att ni läser.